torsdag 24 november 2011

Nu har jag varit frånvarande rätt länge så  är det dags nu. Det finns så mycket att fundera över och jag gör det ofta.
Idag har jag tvättat, hälsat på en god vän och fått låna en bok: Himlen finns på riktigt av Todd Burpo och Lynn Vincent.
En liten pojkes häpnadsväckande berättelse om sitt besök i himlen. Min väninna sade att den är lättläst så då tog jag den med hem och ska snart börja läsa.

Det har varit trögt med den saken på sista tiden. Jag fick tre böcker med hem i lördags. Det var en annan väninna som absolut ville att jag skulle läsa dem. Svarta katten av Annika Banfield. Vi var på biblioteket och jag har börjat i den första. Nog har jag mycket intressant att se fram emot.

På eftermiddagen fick jag besök av mitt barnbarn med sambo och lilla Julia. De hade bakat lussekatter som vi smaskade på till kaffet.

Den här fina bilden kom till genom att jag satte en stickad dansös i ett glas  och fotograferade.Lite sagolik och vacker att sjunka in i och drömma sig bort eller fantisera lite kring.

Förra sommaren tog jag med dessa systrar ut i parken och lät dem uppleva naturen. Jag skulle vilja göra en sagobok med dem. De har gjort så många olika saker utomhus. Tyvärr ligger de nu i en låda för att sparas till senare.

Ankskulptur med sköld. Jag har gjort många broscher och en del med ankansikten. För att de skulle visas, sydde jag en vadderad strut och fäste ansiktet på. Då blev det genast en skulptur som var med på Himmelsbergas utställning hela sommaren. Jag plockade fram alla saker som varit utställda där, idag. Lådan har stått här i köket rätt länge, men idag öppnade jag den, och, om du hade varit här, skulle du ha blivit förbluffad över hur många dockskulpturer jag har gjort.
Jag har nog lite mer än hundra! Var ska de få plats? Jag skapar och skapar, har fått små garnhärvor som måste bli något, så jag fortsätter. 
De här var de första med svansar,mina privata. Det finns mer text lite längre ner.
Här resonerar de om vad de ska hitta på. De ser ut som vanliga ungdomar, lite vilsna kanske.

Den här familjen har lämnat mig! Ingen finns kvar, bara bilden av dem. De var rätt speciella med sitt vita hår. Jag hade så mycker töjbart tyg och sydde på maskin utan mönster, stoppade med syntetvadd. Ser du att de har svansar?

Tidígare hade jag fått leopardmönstrat tyg och sydde små "vänner" med svans. De har också lämnat sitt hem och finns någon annanstans. Bara två är kvar, en pojke och en flicka. De är mina och de har fått vara med på olika äventyr i det fria.

Jag läste också i förra veckans Kalmarposten om en kvinna som bakar konstfulla kakor och tårtor. Hon bor också på Esplanaden och har en blogg som jag är lite nyfiken på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar