tisdag 27 september 2011

Naturen är den sanna konstnären

På avstånd såg det ut som en stor katt

Över "katten" sitter denna märkliga form.

Som ett landskap med saker utslängda här och var. Ser du hur mycket "klockan" är?

På baksidan av trädet hittade jag denna.

Ingång till en park

Jag fick visionen av en tekanna. Märkligt träd med "klotter"

Solfläckar vid jättetallens fot. Så fint!


Allt detta fina upptäckte jag när jag gick på andra sidan gatan. jag skulle gå en annan väg men bommarna fälldes just och då tänkte jag att jag går åt det här hållet istället. Kameran var med och jag använde mina bildögon för att lägga märke till de fina märkena som det stora björken hade begåvats med. Jag undrar om många har stannat till och verkligen sett de här sakerna.

Det finns så mycket som kallas konst, men naturen är verkligen fantastisk med färg och form. En del motiv är nästan omöjliga att återge(ge rättvisa åt). Jag försöker inte måla av dem, för det tror jag inte att jag kan. Det är bättre att njuta och på något vis är det som att gå på skattjakt. Jag behöver inte ens tänka att, nu ska jag se vad som fastnar i kameran. Jag bara går och det är istället så att naturen dyker upp mitt framför mig och jag ser det som vill visas.
En morgon i en annan tid (som en saga) var jag i tvättstugan som har fönster i markhöjd.Jag såg en helt glittrande rund vattendroppe på spetsen av ett gråsstrå. Det är ett minne som fastnat.
Ja, det finns mycket som naturen kan överraska med, bara det kan tas emot och bli till glädje och inspiration.



Slutet på sommaren kanske?

Strålande solsken, nästan vindstilla. Så har jag upplevt denna dag. Jag brukar sitta ute på trappan med min kaffemugg och en ostmacka. Ute på gården står ett stort gullranketräd och i det satt tre duvor igår, jo de satt där en stund idag också. De bor här, liksom ett par skator.
Jackans baksida med stickat skärp fastsatt med en liten brosch.

Framsida med stickade muddar och dekorativ "knapp"

Framkant på en huvudbonad som jag använder mest just nu.

Handmålad kant bak.

Kullens färger. Jag monterade kanten på den och detta är resultatet
Nu visar jag en jacka som jag sydde för några år sedan. Den har hängt i garderoben och jag tänkte sälja den på loppis, men när jag provade den tyckte jag att det var en skön slutpåsommarenjacka.


Ja, som du ser har jag med bilder på en "hatt" som jag fått mycket beröm för. Det var bara ett par veckor som en okänd dam kom fram till mig och gav beröm för den. Glädjande!

torsdag 1 september 2011

Hösten närmar sig

Idag skiner solen och jag har just postat brev med bilder till mina systrar som jag var tillsammans med ett par dagar. Vi hade det jättefint med minnesprat och uteliv. Storasyster är en riktig blomälskare och så heter hon Linnea. Hon har massor av fina blommor både i rabatter och i krukor. Jätteduktig!
Visst är dessa blommor vackra! De står i uterummet.

Vackra rosor. Bilden ger inte färgen rättvisa.

på avstånd liknar blommorna dansöser i tyllkjolar.

Så vacker! Fin grönska i trädgården.
Hon brukar mata talgoxar med digistivekex . Fåglarna är riktigt tama och Linnea måste plocka bort allt
som är löst, annars norpar fåglarna småsakerna. De flyger ut och in i hennes blomrika uterum.

På kvällarna satt vi och försökte lösa korsord. Det kunde vi bara göra en kort stund för Lisbeth är allergisk mot el och sådant. Inga lampor tända, alltså.

Vi hann med en runda till Nybro så att Linnea kunde handla lite. Vid hemkomsten väntade en tinad prinsesstårta och kaffe i uterummet.

Nästa dag blev det skogsprommenad och, vi hittade trattkantareller och några andra svampar som jag inte kan namnet på. Jag hittade ett munspel som någon tappat. Det fick ligga i diskmedel under natten och ljudet är bra. Vi gick och gick uppför och nerför, puh, mossig mark, stenar, höga träd. Kunde finnas risk att möta vildsvin, träden var raka och höga, så vad skulle vi göra om...? Vår skogsprommenad blev lyckligt avslutad och vi var tillbaka igen med kaffe, tror jag.
Mycket vacker, oätlig svamp!

Ser du den mjuka mossan och alla höga träd?

Nästan en sagoskog.

Närbild, ser du ormbunken bland mossan?

En märklig svamp under den lilla granen.


Ja, det var en härlig kortsemester som jag kan se tillbaka på med glädje. Trots att avstånden inte är så stora, träffas vi inte särskilt ofta. Vi har alla olika liv med egna intressen, men när vi träffas kan vi minnas många olika saker från barndom och uppväxt. Jag har ytterligare två syskon , en bror och en lillasyster. Jag är nummer två i syskonskaran.                                   




Ja, nu är det 1 september och igår, sista augusti skulle jag fotograferas med mitt barnbarn och hans lilla Julia. Dennis vill ha en sådan bild och jag hoppas att den blir bra. Julia ville inte alls göra som fotografen ville och det blev tårar och motstånd. Det är tråkigt att sådana bilder ska göras på särskilt sätt med givna arrangemang. Det blir mycket bättre med helt spontana bilder och Julia blev helt ifrån sig när fotografen ville att hon skulle stå i en trätunna. Grymt att dirigera ett så litet barn,bara ett år, jag kände mig sorgsen i går kväll och tycker att bilderna inte ska betyda tårar för det lilla barnet. hoppas att de struntar i de sista bilderna som ska tas på fredag. Julia har också börjat skolas in på dagis. Jag tycker att det är för tidigt, men det verkar vara i sin ordning i dagens samhälle. Men barnet har bara funnits i den här världen ett år. Sorgligt, tycker jag.